Hur är det egentligen?

Verkligheten tycks inte vara densamma för alla. Vissa människor begränsar sig oerhört och andra tillåter fler, intensivare och mer storslagna upplevelser.
Det mänskliga sinnet har oanade förmågor att förnimma och hantera en mycket större tillvaro än den vi brukar uppleva medvetet i vardagen. Vi kan mycket mer än vi tror. En del av förmågorna och kunskaperna är bara inte framplockade ur "skåpet". Och vi påverkas - på gott och ont - av mycket mer än vi tror.

Vissa sidor du klickar vidare till kan vara bara delvis färdiga och någon kan för tillfället vara tom. Men det fylls på efterhand ...
För större text - håll ner ctrl och scrolla med mushjulet.

Det där med verkligheten ...

Jag träffade en person en strålande vacker försommardag. Bokarna var ganska nyutslagna och det var massor av olika sorters blommor runtom. Solen sken. Det var m.a.o. en sådan där dag som man gått och längtat efter det senaste halvåret. Han var kyrkvaktmästare och jag skulle å jobbets vägnar fixa med ljudanläggningen i kyrkan. Jag kände honom inte sedan tidigare, men man skall ju säga någonting så jag tyckte att: " Det är ju rysligt så grannt allting har blivit nu. Helt underbart." Hans svar kom med ett halvsorgset leende: " Nah ... det vänder snart igen." Ja, sedan var det väl inte så hemskt mycket mer att säga. Vi ser olika på tillvaron, vi människor.

• • • • • • • •

Du visste det förstås redan, men det tål ändå att sägas för all tydlighets skull: vi människor består inte bara av en kropp som vandrar runt och gör saker enbart på kommando från hjärnan via elektriska eller kemiska signaler. En hel människa är mycket mer än så. Visst är det här med hjärnan och signalerna en mycket väsentlig del av helheten, men det är inte allt vi är.

• • • • • • • •

Det vi kallar den fysiska kroppen och verkligheten är den vi kan förnimma med våra fysiska sinnen. Men dessutom finns vad vi så här för enkelhets skull kan kalla den icke-fysiska delen av oss och tillvaron. Den samlade vetenskapen är fantastiskt duktig på att beskriva och förklara fysiska förlopp och fenomen, men enligt min mening har den inte rätt att förneka existensen av det den inte kan observera, mäta eller förklara. Om vi bestämmer oss för att inget annat än det fysiska finns och förnekar existensen av allt annat, så blir det ganska snart en sanning. En sanning = något som vi är överens om eller överens med. När vi hamnar i gränslandet där det fysiska och icke-fysiska tangerar vartannat eller rentav samverkar ... då hamnar de flesta av oss i bryderier och avfärdar saker och ting med att:
"Ja ... vad konstigt. Vad ska man tro? Jag vet inte riktigt. När skulle vi fika sade du?"
Vi låter det vara, så försvinner det kanske. Om man gör något enkelt och alldagligt så slutar sinnet att störa ... eller störas.
Men mera konstruktivt är väl att "spela med" i det som händer och se vad det nya som du får ta del av innebär eller innehåller. Man kan inte ta emot gåvor med slutna händer. Är du öppen för nya idéer och möjligheter eller skyddar du dig mot all förändring? Ibland kommer möjligheterna rakt ut ur det blå. Är du då beredd att ta emot det som erbjuds? Det är ju inte alldeles säkert att den som börjar prata med dig på bussen har tänkt misshandla och råna dig. Kanske skulle det rent av kunna vara så vänligt och trevligt menat som vet verkar ...
Ibland är det synbart enklaste själva nyckeln till det mest fantastiska eller vidunderliga. Jag tänker bland annat på andningens betydelse och på meditation. För somliga är det flumstämpel på meditation. Varför? Ja ... säg det. Beror det på att Beatles provade droger och meditation på samma resa till Indien? Men man behöver inte alls några droger för att få stort utbyte av meditation. Tvärtom tror jag att man får störst utbyte av meditation utan att förändra sinnet på konstgjord väg. Den utökade verkligheten som finns och väntar på mig, dig och alla andra alldeles "runt hörnet" är i sanning gränslöst fantastisk.
Och det bästa av allt - det är bara att ta för sig!

Eric.

Den relativa sanningen om verkligheten.

När det gäller den traditionella vetenskapen finns det enligt min mening några saker som bör nämnas. De allra flesta människor som ägnar sig åt att kartlägga och utforska vår värld och tillvaro på olika sätt gör ett beundransvärt arbete. Vår tids metoder och redskap möjliggör ständigt allt noggrannare och bättre underbyggda studier. Inom biologi och fysik har enorma framsteg gjorts bara det senaste årtiondet med kartläggningen av människans gener och vårt gemensamma ursprung som paradexempel på vad modern vetenskap är kapabel till.
Dock -- är det min åsikt att man på vissa fronter i nuläget inte är verkligt öppen för påståenden och företeelser som ännu inte passar in i den vedertagna verkligheten. Nu uttrycker jag mig i lekmannatermer och säger att det verkar som om några av vetenskapens stora namn har skygglappar för ögonen. Vad jag menar är att man anser att man till varje pris måste sätta fysiska mått på något för att det skall anses existera. Att du t.ex. har ett fotografi av en sak bevisar inte att den verkligen existerar i vetenskapens mening.
Här följer en tänkt konversation.

- Här är en bild som jag tog av den okända fågeln / spöket / UFO:t / ...
- Jaså, du. Jaha ... och ...? kontrar vetenskapsmannen.
- Ja, det bevisar ju att detta är verklighet, eller hur? säger du. Eftersom det t.o.m. gick att få det på bild, så ...
- Inte alls. Du har en bild som förefaller visa vad du påstår, men exakt var såg du den, hur stor var den i millimeter räknat, vad vägde den, gav den ifrån sig något ljud och i så fall exakt hur lät det och med hur många decibels ljudtryck på en meters håll, vad består det här av rent fysiskt och kemiskt, o.s.v. När du kan berätta detta utifrån många ... säg 100? ... upprepningar av kontrollerade experiment, så ska jag medge att du faktiskt kan ha sett och upplevt det du påstår. Fram till dess existerar inte det du vill att jag ska tro på. Det kan vara en optisk villa eller en klotblixt eller ... vad som helst. Kan du bevisa att du var nykter när du tog bilden?
- Vi var ju elva personer som såg samma sak!
- Ni kan ju ha sett samma villa eller pratat ihop er eller förfalskat bilden.
- Är du inte klok, eller?
- Jo, jag är mycket klok, för jag tror inte på vad som helst som någon påstår.
- Skulle du kunna tänka dig att hjälpa mig undersöka det här?
- Nej, tyvärr. Jag har inte tid med sådant där.
- Du vill inte veta om det faktiskt är sant eller ej?
- Jo ... det vore förstås spännande ... men det är inte ett vedertaget vetenskapligt område för forskning, det där du säger och jag skulle kunna framstå som oseriös om någon fick veta att jag var inblandad, så ... tyvärr.
- Så du vill inte riskera ditt vetenskapliga rykte genom att titta på något som ingen annan har tittat närmare på?
- Nej, just det. Det är rätt.
- Hur mäter man ett vetenskapligt rykte?
- Vad?
- Ja, hur många millimeter eller mikrovolt eller synapser per kubikmillimeter består ett vetenskapligt rykte av?
- Det går väl inte att mäta så, heller! Ett rykte får man p.g.a. att man ...
- Så det finns egentligen inte, då. Man kan luras till att tro det eftersom någon påstår sig ha det, men det är inte möjligt att mäta exakt med beprövade metoder och därför existerar det inte. Var det inte så du sade?
- Nja ... men det gällde ju själva ... asch, nu har jag inte tid att prata med dig längre.

• • • • • • • •

Är man överens om att ingenting existerar förrän det upprepats i kontrollerade experiment ett stort antal gånger, då finns troligtvis inte mer än delar av vår tillvaro. Vi "lurar" oss själva och alla andra till att tro att det vi ser och upplever finns. Vi är överens om att vi upplever samma saker och då finns de / då är det verklighet.
Verkligheten eller sanningen skulle m.a.o. kunna definieras som "det man är överens om".
Den som påstår att han/hon förnimmer något annat i verkligheten än de allra flesta andra gör, kan lätt anses vara mer eller mindre tokig. Usch! En medmänniska som inte håller med om "sanningen"!

Allt är kanske inte som det först verkar vara.

• • • • • • • •

Humlor lärde sig flyga i mitten av 1990-talet. Fram till dess visste den beprövade vetenskapen att de inte kunde flyga. Det gick att matematiskt-fysiskt bevisa att det var omöjligt för humlor att flyga. Men plötsligt föll bitarna på plats, så att säga och utan att humlorna behövde ändra på någonting alls kunde de så plötsligt bli bekräftade som flygkunninga varelser. Jo - det är faktiskt alldeles sant.

Verkligheten och sinnena

Men tänk om det finns mer än det vi upplever med våra fem sinnen? Har somliga ett sjätte sinne? Kan de förnimma mer än nästan alla andra? Vi märker t.ex. inte om vi utsätts för röntgenstrålning i måttlig dos. Ändå kan det påverka oss, inte minst fysiskt. Vi hör inte ljud med högre frekvens än c:a 20 KHz. Hundar är kända för att höra uppåt 40 KHz. Alla de radio-, TV-, mobiltelefon-, mikro- och andra vågor ( d.v.s. vibrationer av olika våglängd och intensitet ) som passerar genom oss ständigt, men som vi inte uppfattar medvetet ... påverkar de oss? Finns det de som uppfattar dem utan att riktigt veta varifrån de får vissa saker?
De som "hör röster" och / eller plötsligt tänker tankar som egentligen är dem främmande - är det kanske människor som åtminstone i vissa stunder uppfattar saker som de flesta av oss under vanliga omständigheter inte gör? Vi kan som ett rent tankeexperiment säga att en skräckfilm med mord och mycket brutalitet sänds på TV och en mentalt känslig person råkar fånga upp denna sändning " inne i huvudet ", men helt ovetande om att det är en film på TV. Han eller hon får för sig att det är Gud eller någon annan som ger order. Rösten finns ju inne i huvudet! För 99.999 andra personer som på olika vis också förnimmer utsändningen omedvetet blir det kanske "några tokiga tankar ... var får man allt ifrån?", eller en del av en bisarr dröm, eller huvudvärk.
Ja, detta är ren och skär fantasi / spekulation från min sida. Jag säger inte att det är så här, men det jag vill illustrera är att vi säkert kan påverkas på olika sätt av energier som vi inte är medvetna om. Alla påverkas inte likadant av allting. Det en blir glad av kan göra en annan ledsen o.s.v. och orsakerna till detta finns förmodligen i minnen från tidigare upplevelser. Men jag tror att vi påverkas på olika sätt av energier vi inte är medvetna om.
Detta är i sig på sätt och vis lite kontroversiellt. Vi i vår moderna och upplysta tid skall ju ha kännedom om allt och basera allt vi gör på vetenskapliga och helst även politiskt korrekta grunder. Om det finns något som påverkar oss i det fördolda så borde det ju förbjudas! Vi måste stifta lagar mot det! Vad? Skulle vi ... inte kunna ha mobiltelefoner / TV / radio / trådlösa nätverk ...? Njao ... alltså ... då får vi rikta fokus någon annanstans och hitta någon annan syndabock att skylla på. För då får det inte lov att vara det ( mobiltelefoner etc. ) som så många vill ha och har blivit beroende av. Då fär politikerna beställa rapporter och utredningar som inte klart kan peka ut rätt anledningar till vissa problem. I alla fall om det skulle medföra stora kostnader. Och så länge vi inte vet med vetenskaplig säkerhet kan ju ingen kräva att vi gör något åt det. Därför finns inte elöverkänslighet på riktigt och ingen mår dåligt av att bo intill antenn- / sändartorn. Det måste vara något annat som orsakar problemen. En sanning som passar oss.

Artikel som jag hittade i Aftonbladet

Mera verklighet - och större

Tänk så fantastiskt det skulle vara om vi fick veta att tillvaron består av mer än det rent fysiska! Det är förvisso många som säger att det finns mer och väldigt många säger sig t.ex. tro på någon form av högre makt. En del vetenskapsmän och -kvinnor säger sig också tro på Gud, men delar liksom upp sig i en yrkesmässig och en annan personlig del. Gud ( eller vad de nu vill kalla detta något för ) blir för dem en del av det hittills oförklarliga i tillvaron. Vare sig man tror på någon gud eller ej måste vi ju tillstå att det finns en del som vi i nuläget inte kan stoppa in i den materiella tillvaron. Ändå finns det. Och det finns vissa mycket grundläggande saker som ingen vetenskapsman har kunnat ge ordentliga förklaringar till, än mindre vetenskapligt bevisa. Ändå är vi alla överens om att de existerar i allra högsta grad.
1. Vad är liv? När och hur uppstår liv i materia? Var går gränsen mellan liv och icke-liv?
2. Vad är en tanke? När, hur och varför uppstår en tanke? Vad består den av?
Intressant, va?

Inbillar sig djuren ...?

Ibland kan hundar och katter som ligger och vilar i allsköns ro plötsligt lyfta på huvudet och man ser att de med blicken följer något som ingen annan ser. De tittar precis som om någon passerar förbi eller pratar med dem. Uppfattar de att någon avliden är på besök?
I en familj jag känner till avled en av sönerna. Vid ett tillfälle en tid efter begravningen när familjen skulle besöka graven fick hunden följa med. Intill graven stod man och mindes när hunden plötsligt började hoppa, springa runt och bete sig precis som den brukat göra just tillsammans med den nu bortgångne sonen när han var i livet. Ingen av människorna sade sig ha upplevt något ovanligt, men hunden gjorde det uppenbarligen.

Din humla

Jag har ett förslag att komma med. Vi låter vetenskapen fortsätta att utforska allt den kan, för det upptäcks ständigt väldiga mängder av nyttiga och intressanta saker. Men när någon säger att det just du upplevt inte finns, så ler du lite snett för dig själv och konstaterar att just på den punkten så ligger du kanske åtminstone steget före den etablerade forskningen. Du behöver inte nödvändigtvis tvivla på dig själv. Du måste inte direkt falla till föga och säga att din upplevelse var "ingenting". Det kan faktiskt vara så att din "humla" ännu inte är riktigt undersökt av dem som kräver rätten till alla rätta svar.
Vad sägs? Skall vi öppna sinnena för en lite, lite större personlig verklighet än hittills?

Tag mig till sidlänkarna högst upp